wow, rekord!
Det tog mig 20 minuter att starta upp datorn och logga in på internet, rekord!
Jag är i behov av en ny laptop, stort behov, men ekonomin tillåter inte sådana utsvängningar just nu. Så, jag fortsätter att hoppas på att datorn av någon magisk anledning, kanske dator-fen, ska fungera BÄTTRE varje gång jag startar den. Tyvärr verkar dator-fen vara på semester, eller så är det väldigt lång kö… en sån där kö där man inte vet hur lång den är; ”just nu är det samtal före dig i kön, vi tar emot ditt samtal så fort vi kan, tack för att du väntar” ehm… är det ett samtal före? Eller 20000? Behöver jag vänta tre minuter eller 100 år?! En sån där kö där man alltid överväger att lägga på men eftersom dom inte säger hur lång kön är så lägger man ändå aldrig på för tänk, tänk om det bara är ett enda samtal före dig just när du lägger på….
Tillbaka till ämnet… Kina, fortfarande i Kina, pluggar fortfarande samma TEFL kurs. Hade min första lektion förra veckan, och jag överlevde! Nätt och jämt, men ändå. Vet inte riktigt om det här med att vara lärare är min grej… jag har aldrig tyckt om att vara ”center of attention” – skulle tillexempel aldrig få för mig att ha en födelsedags fest (på min egen födelsedag, gärna på andras!), så kanske lärare inte är det bästa… Är antagligen sånt jag skulle ha tänkte på innan jag pungade ut med 12.000 kronor, lätt att vara efterklok som dom säger.
Fast å andra sida är jag ändå glad att jag har provat på det, slipper gå omkring och tänka ”tänk om…”, efter den här kursen är slut kommer jag att VETA. Jag tycker om att veta, jag hatar ”tänk om..”. Jag är en ”tänk om..” människa, tänker ”tänk om..” om allt jag aldrig provat. Ibland önskar jag att jag var en ”Det här är bra” människa, som istället för att gå och tänka på MÖJLIGHETER kunde tänka på VERKLIGHETEN, och gilla den. Ja vad kan man säga, det är inte lätt att vara så bortskämd som jag, och de flesta svenskar i min generation, är när det kommer till chanser och möjligheter…
